Inläggav torbjorn » 24 september 2015, 20:30
När jag formerar elektrolyter med hjälp av labbnätaggregat så brukar jag ha ett seriemotstånd på någonstans mellan 10 och 50 kohm (lägre resistans ju fler och större kondensatorer som finns i apparaten, 10 kohm kan t ex vara lämpligt för ett tv-chassi från 50-talet och 50 kohm för en liten växelströmsradio från 40-talet som bara har 8 + 8 uF) och ökar sedan spänningen i steg på kanske 25 eller 50 V , låter formeringen stå tills spänningen efter seriemotståndet inte ökar mer innan jag går upp i nästa spänningssteg osv. Om man noterar spänningsfallet över seriemotståndet vid varje steg i formeringen (eller kanske ännu hellre räknar om det till motsvarande ström) så kan man mot slutet se om läckströmmen i elektrolyterna verkar öka linjärt med spänningen eller om den ökar mycket kraftigare på slutet, i det senare fallet kan man befara att någon kondensator inte är riktigt frisk och förmodligen kommer att haverera snart i verklig drift.
Jag brukar (om möjligt) fortsätta formeringen upp till den lägsta märkspänningen på någon av elektrolyterna i apparaten (300 V i det här fallet) och, om det finns gott om tid, låta den stå några timmar med full spänning innan jag anser det klart.
I en del apparater finns spänningsdelare mellan anodspänning och jord, där bör man såklart löda loss det ena motståndet innan formeringen så inte de lurar en att tro att läckströmmarna är otrevligt höga. Ett typiskt spänningsdelarfall är radioapparater med rimlock-rör (ECH42 m fl), de har nästan alltid skärmgallren på blandare och MF-steg anslutna via spänningsdelare.
När det gäller radioapparater från krigsåren eller tidigare, så är det praktiskt taget bara Philips våtelektrolyter som jag har lyckats rädda. Det finns ett enda fall av en amerikansk "papplådeelektrolyt" från 1936-37 som också gick att få ordning på, men den satt i en radio som nog inte hade gått många timmar. Som regel är så gamla elektrolyter totalt uttorkade. I efterkrigsapparater brukar Rifa som regel klara sig bra medan utländska märken är mer tveksamma, jag brukar dock ge de flesta typer en hederlig chans innan jag byter ut dem.
Små lågspänningselektrolyter (avkoppling över katodmotstånd i LF-förstärkare etc) är nästan alltid totalt uttorkade.