Philips 717A-19

[Rickard]

PH717A - 2 (1).jpg (254.21 KiB) Visad 3181 gånger

Här är en Philips märkt typ 17A-19, från 1940 (?) med en intressant kanalväljare med snabbval.
Den är förmodligen likadan som för modellen 680L, som finns till salu i köpes/bytes/säljes-tråden (inspirerade mig till denna post)

Jag undrar hur man ställer in stationerna på den här typen av snabbval. Det finns en liten trimmejsel (se bild nedan) som sitter instucken på baksidan uppe till höger. Är denna pryl man använder och hur går det till?

[Big L]

Mors!
Om du lutar radion lite grann bakåt så kommer du åt justeringsskruvarna under respektive snabbval. Lätt som en plätt.

E.jpg (84.67 KiB) Visad 3169 gånger

[Rickard]

Tack!

Då vet jag hur man gör
Jag har inte dristat mig till att spänningssätta apparaten (bör se över kondingarna först) men det vore kul att se snabbväljaren "in action" på riktigt

[torbjorn]

Vad är det för märklig komponent som sitter bakom likriktarröret? En Philips våtelektrolyt som har byggts på med en "övervåning"?

[Rickard]

Ja det ser ut så faktiskt. Den undre är märkt 47uF-330V och den övre 14uF-300V.
Ser ingen märkning som skvallrar om tillverkare dock. Också märkt K.13-40 vilket kanske kan betyda tillverkningsbatch 13 1940.

[torbjorn]

Den är säkerligen tillverkad av Philips. Och det lär väl vara anslutningen till 14 uF-sektionen som sitter i toppen.

Om inte kondensatorn har börjat läcka kan det vara spännande att formera den försiktigt och se om den verkar frisk. Jag har i stort sett bra erfarenheter av de gamla våtelektrolyterna, undantaget utgörs av kondensatorer som har utsatts för våldsam igångkörning efter många års spänningslöshet utan att formeras först.
Skulle den visa tecken till läckage är det bäst att plocka bort den ur radion så fort som möjligt, elektrolyten är ganska aggressiv och fräter sönder det mesta som den kommer i kontakt med.

[Rickard]

Japp, bäst att ta det försiktigt.
Hittade bra tips lite varstans på hur man bör dra igång gamla apparater som inte varit igång på riktigt länge
tex viewtopic.php?f=4&t=1909&p=9322&hilit=formera#p9322

Formering av spänningsdelens elyter mha motstånd istället för anodsäkringen är smått genialiskt faktiskt. Tack för det tipset Torbjörn!

[torbjorn]

Ett problem med den sortens formering i en allströmsradio är förstås att det är lite svårt att ha glöd bara på likriktarröret och slippa att de andra rören drar ström under formeringen. En möjlighet kan förstås vara att bryta glödkedjan helt och hållet och tillfälligt koppla in en kiseldiod + lämpligt seriemotstånd istället för likriktarrör.

[Rickard]

Ja, jobba steg för steg känns som en säkrare metod.
En fråga: har halvvågslikriktningen någon funktion i formeringen, eller är det en långsam uppbyggning av spänningen i kondensatorn som fixar det?

[torbjorn]

Halvvågslikriktningen spelar ingen roll, det fungerar lika bra att ta spänning från t ex ett stabiliserat nätaggregat. Det viktiga är att ha en strömbegränsning (t ex med hjälp av ett högohmigt motstånd) så att det isolerande oxidskiktet i kondensatorn hinner byggas upp i takt med att spänningen ökar, utan att det blir otrevligt mycket värme- eller gasutveckling.

[Rickard]

Tack för klargörandet Torbjörn!

För att spinna vidare på tråden så har jag ett annat objekt av samma modell.
Den skiljer sig dock något då den saknar träimitationen på de välvda profilerna på sidorna på framsidan. Dessutom, någon har tydligen bytt ut våningskondensatorn till modernare gula kondingar, lite tråkigt.
Den här är det smutsigaste apparaten jag har sett, men jag har inte förmått mig att förpassa den till skrotbingen eftersom jag tror att den kan bli riktigt fin ändå

[torbjorn]

När jag formerar elektrolyter med hjälp av labbnätaggregat så brukar jag ha ett seriemotstånd på någonstans mellan 10 och 50 kohm (lägre resistans ju fler och större kondensatorer som finns i apparaten, 10 kohm kan t ex vara lämpligt för ett tv-chassi från 50-talet och 50 kohm för en liten växelströmsradio från 40-talet som bara har 8 + 8 uF) och ökar sedan spänningen i steg på kanske 25 eller 50 V , låter formeringen stå tills spänningen efter seriemotståndet inte ökar mer innan jag går upp i nästa spänningssteg osv. Om man noterar spänningsfallet över seriemotståndet vid varje steg i formeringen (eller kanske ännu hellre räknar om det till motsvarande ström) så kan man mot slutet se om läckströmmen i elektrolyterna verkar öka linjärt med spänningen eller om den ökar mycket kraftigare på slutet, i det senare fallet kan man befara att någon kondensator inte är riktigt frisk och förmodligen kommer att haverera snart i verklig drift.
Jag brukar (om möjligt) fortsätta formeringen upp till den lägsta märkspänningen på någon av elektrolyterna i apparaten (300 V i det här fallet) och, om det finns gott om tid, låta den stå några timmar med full spänning innan jag anser det klart.

I en del apparater finns spänningsdelare mellan anodspänning och jord, där bör man såklart löda loss det ena motståndet innan formeringen så inte de lurar en att tro att läckströmmarna är otrevligt höga. Ett typiskt spänningsdelarfall är radioapparater med rimlock-rör (ECH42 m fl), de har nästan alltid skärmgallren på blandare och MF-steg anslutna via spänningsdelare.

När det gäller radioapparater från krigsåren eller tidigare, så är det praktiskt taget bara Philips våtelektrolyter som jag har lyckats rädda. Det finns ett enda fall av en amerikansk "papplådeelektrolyt" från 1936-37 som också gick att få ordning på, men den satt i en radio som nog inte hade gått många timmar. Som regel är så gamla elektrolyter totalt uttorkade. I efterkrigsapparater brukar Rifa som regel klara sig bra medan utländska märken är mer tveksamma, jag brukar dock ge de flesta typer en hederlig chans innan jag byter ut dem.
Små lågspänningselektrolyter (avkoppling över katodmotstånd i LF-förstärkare etc) är nästan alltid totalt uttorkade.

[Rickard]

Värdefulla tips Torbjörn! Sådana erfarenheter och knep tar många år att lära sig den hårda vägen.
Intressant att det går att formera och kontrollera många elyter på en gång i ett chassie, det sparar tid.