Luxor MP22

Här väljer man varje månad ut ett samlarobjekt ut som presenteras och kommenteras.
ricard
Inlägg: 189
Blev medlem: 11 oktober 2006, 09:33
Ort: Lund
Kontakt:

Luxor MP22

Inläggav ricard » 13 september 2016, 22:02

Jag dristar mig till att ta fram Luxors första rullbandspelare MP22 som månadens samlarobjekt.

Jag har alltid varit lite fascinerad av de här tidiga bandspelarna med tryckknappsbetjäning och relästyrning: andra exempel är Grundigs 300, 500, 700, TK819 och TK830, eller Ericsson BAB-2. Faktum är att MP22 känns som de sneglat på Grundigs TK819 när det gäller mekchassit. Gemensamt är dragmagneter under bandtallrikarna, och att motorn byter riktning för bakåtspolning, samt riktningsberoende kopplingar mellan motor och bandtallrikarna. Som syns längre ner finns det oanvända fästhål på ena sidan tryckrullen under tonhuvudskåpan; hade Luxor för avsikt att lansera en reverserande modell som Grundigs TK819 och TK830 tro?

Jag antar att konstruktionen med (i fallet MP22) fyra dragmagneter och tryckknappar blev för dyr: de mer typiska 60-talsmodellerna har helmekanisk betjäning medelst joystick och har inte ens autostopp.

MP22 har två bandhastigheter (19 och 9.5 cm/s) (även om jag såg att Johan sålt en med tre hastigheter på Collra, var det en MP321 i MP22-låda eller fanns det verkligen en trehastighetsmodell av MP22 ?), spelar in tvåspårigt i mono, maximal spolstorlek 7"/18cm.

Först en liten utvikning: en god vän till mig hittade den här varianten på en loppis i nordvästra Skåne:

MP22-Bu-persp2.jpg
MP22 i blå skrud (hemmabygge)
MP22-Bu-persp2.jpg (105.18 KiB) Visad 2744 gånger

Först trodde jag det kunde vara något slags professionellt ombygge för något speciellt ändamål, men det står lite noter i röd kulspets inuti lådan så jag misstänker snarare att det är ett ganska välgjort hemmabygge.

MP22-Bu-box-inside.jpg
Blå låda inuti
MP22-Bu-box-inside.jpg (91.3 KiB) Visad 2744 gånger

Höljet är öppet på baksidan, och det finns förutom de rejält tilltagna lufthålen på undersidan även två mer eller mindre rektangulära hål som gör att jag misstänker att den skulle sitta i en (radio-?)möbel av något slag.
Skicket var ganska bra, det var dock fyrverkerier inuti slutröret (EL90/6AQ5) så jag satte i röret från raderoscillatorn som är av samma typ.

Så på veteranljuddagen köpte jag den här i optiskt ganska ok skick:

MP22-above.jpg
MP22 i originalhölje ovanifrån
MP22-above.jpg (130.32 KiB) Visad 2744 gånger

Mekaniskt visade den sig ganska sliten, bl a är det så stort glapp i kapstanlagret att kapstanaxeln vibrerar högljutt när motorn går, om inte tryckrullen är i ingrepp.

Det finns andra kosmetiska skillnader också, Luxorloggan är lös på den övre, men instansad i plåten på den undre. Autostoppmekanismen är omkonstruerad, i den undre är den delvis mekanisk med en arm som går genom ett avlångt hål i topplåten, medan i den övre är helt elektrisk, dock ovanligt nog med en metaltråd som ligger emot baksidan på bandet vid höger styrpinne, så att den får kontakt med styrpinnen när bandet löper ut (eller det passerar en bit folie som är ledande på båda sidor). Jag har inte riktigt lyckats fundera ut hur den mekaniska varianten faktiskt skall fungera, om det är enbart läget hos pinnen som har betydelse eller även förekomsten eventuell stoppfolie. Själva fjädringen till metallpinnen ser ut att vara en vanlig flerkarderlig koppalledning i en gummislang. Gummit hade hårdnat och ledningen knäckts vid en av lödningarna med åren.

Intressant nog sitter det inte bara en (bredbands)högtalare fram i lådan, utan även två diskanter, i hörnen.

Med tanke på slitaget på chassit hos apparaten i originallådan har jag bytt plats på chassina.

MP22-chassis-above.jpg
MP22-chassis-above.jpg (184.75 KiB) Visad 2744 gånger

Bandhastighetsomkopplingen sker liksom på vissa Philipsmodeler genom att man flyttar drivremmen från en spår till ett annat på motorremskivan, genom en anordning som snurrar runt densamma med ett diagonalt spår som utför själva förlyttningen.

En ovanlig sak med MP22 är den V-formade bandskåran (vilket den delar med några av efterföljaremodellerna, bl a MP321 och MP363), vilket får till följd att bandet löper runt tryckrullen inte bara i play/record utan även vid spolning. Och det finns en bra enledning till detta; badnräknaren bak på huvudkåpan mäter nämligen speltiden i minuter och inte i varv hos någondera bandtallriken. Det finns en timermekanism kopplad till detta, så att man (tror jag) kan få maskinen att stanna automatiskt efter att bandet har gått en viss tid. Något liknande finns hos de senare trådspelarchassina från Luxor (M110), och jag antar det i första hand är för att man skall kunna spela in radioprogram utan att vara närvarande. Man får ha en extern timer som startar bandspelaren, men den kan ställas in att stanna själv efter en viss tid.

Under tonhuvudsbryggan hittar man således en del mekanik, kopplad till tryckrullen. Jag har nog inte sett ett räkneverk av den här typen på en amatörmaskin innan.

MP22-headbridge-under.jpg
MP22-headbridge-under.jpg (139.27 KiB) Visad 2744 gånger

Rörbestyckningen är något ovanlig: 2x EL90/6AQ5, 2x ECC81, EF804, EM80, samt EABC80 (!). EABC80 är ju annars ett typiskt 'radiorör'; jag antar att dioderna används för inspelningsnivåindikatorn, även om det borde räcka med en diod till just det. Har (ännu) inget schema så jag kan inte rapportera några schematekniska detaljer.

En annan udda sak är att maskinen saknar dedicerad stoppknapp. Det står STOP över ingångsväljarknapparna, så tanken är väl att man skall trycka på någon av dem för att maskinen skall stanna. När maskinen autostoppar hamnar alla knapparna i översta läget.

Maskinen är full med vaxade papperskondensatorer av märket Farad, och de läcker som ett såll vid det här laget visar det sig. Jag hade tvåsiffriga spänningar på vissa galler, och framförallt på slutröret är det inte hälsosamt. Kanske därför det blixtrade i slutröret när jag testade en 'blå' apparaten först.

MP22-badcomps.jpg
MP22-badcomps.jpg (131.05 KiB) Visad 2744 gånger

Ytterligare en udda sak är att tonkontrollen inte bara verkar diskantsänkande utan även bassänkande. Med tonkontrollen på 0 ligger en spole parallellt med signalledningen till slutsteget, och med tonkontrollen på max ligger en kondensator parallellt. Överhuvudtaget är det en hel del spolar här och var i konstruktionen, och de är dessutom av en öppen typ med de tunna ledningarna hängande fritt i luften till sina anslutningspunkter. Det gäller att vara försiktig så man inte drar av ledningarna. Jag hade förväntat mig en eller möjligen två (en för diskanthöjningen hos inspelningskorrektionskurvan, och möjligen en till för att isolera högfrekvensen från förstärkarens drivsteg, men jag hittade åtminstone fyra vid en snabb översikt.

MP22-chassis-under-orig.jpg
MP22-chassis-under-orig.jpg (171.51 KiB) Visad 2744 gånger

Det har gått åt några kvällars pyssel att få maskinen i fungerande skick. Avkopplingskondensatorerna har bytts, en säkringshållare hade knäckts och behövde lödas, en av ledarna för tonkontrollsspolen hade gått av, och mekaniken har justerats. Motorkondensatorn läckte förmodligen en del när den blev varm eftersom bandhastigheten gick ner efter några minuters användning; med en 2.2µF X2-kondensator fungerar den nu bra. Några av pertinaxskivorna till tryckknappsmekaniken hade spruckit, med funktionsfel på grund av dålig kontakt till följd. Fortfarande är det en del kvar, bl a har jag inte kollat att inspelningen fungerar överhuvudtaget.

Om det är någon som har någon dokumentation till den här modellen i form av bruksanvisning, schema eller servicemanual är jag intresserad!
Senast redigerad av 1 ricard, redigerad totalt 14 gånger.
"Ich bin der Musikant mit Taschenrechner in der Hand."

torbjorn
Inlägg: 2594
Blev medlem: 12 mars 2009, 20:35
Ort: Sundsvall

Re: Luxor MP22

Inläggav torbjorn » 14 september 2016, 09:44

Dokumentation finns i Luxor-pärm 8, jag ska börja scanna allteftersom och lägger resultatet i schemaavdelningen på forumet.
MP22 är beteckning på den kompletta bandspelaren, chassiet heter M202.

Det "elektriska" autostoppet sitter tydligen på serie 4, medan tidigare serier A, B och C har mekaniskt autostopp.

Det stämmer att en av dioderna i EABC80 används för nivåindikatorn, de andra två är kortslutna. Det låg väl nära till hands att använda EABC80 om man behövde en diod och en högohmig triod, det röret gick ju åt i stora mängder till radiotillverkningen och Luxor fick säkert bra pris på det. Några år tidigare använde Luxor gärna diodtrioderna 6AT6 eller 6AV6 även om det bara var trioden som behövdes. Samma sak med diodpentoder såsom EAF42 eller EBF80 med diod(er) som långt ifrån alltid kom till användning. Man skulle kunna se det som att rörtillverkarna gärna skickade med en eller flera "bra-att-ha-dioder" på köpet, om det ändå fanns pinnar lediga i sockeln.

ricard
Inlägg: 189
Blev medlem: 11 oktober 2006, 09:33
Ort: Lund
Kontakt:

Re: Luxor MP22

Inläggav ricard » 14 september 2016, 16:01

Tack Torbjörn, ser fram emot resultatet av scanningen!

Intressant med EABC80. Rör med 'bonusdioder' har jag sett innan, jag har en bandspelare med två DAF91 i förstärkardelen, men dioderna används inte där heller. Men på nåt sätt hade jag förväntat mig mer typ en ECC81 med den ena trioden använd som diod i det här fallet. Men det är säkert som du säger att EABC80 var billig, och trioden hade kanske någon egenskap som passade bra här.

Det som känns förbryllande utan att ha sett schemat är den förhållandevis rikliga förekomsten av trioder. Med två ECC81 och en EABC80 är det inte mindre än 5 stycken, normalt för bandspelare är ju en dubbeltriod mellan en ingångspentod och en slutpentod, som gärna används som radéroscillator. Separat rör till raderoscillator har jag sett framförallt hos tidiga maskiner (t ex Grundig TK819), och ibland ser man någon ytterligare triod i ingångsförstärkaren för att åstadkomma buffring vid flera mixbara ingångskällor. Samtidigt kan jag konstatera att en ECC81 och en EL90 sitter som ren slutförstärkare, så tonkorrektion och förförstärkning sitter väl runt den andra ECC81:an. Plus att det är uppenbart att den här maskinen inte kan ha varit speciellt billig när den lanserades så man kanske inte hade så stor motivation att optimera konstruktionen heller.
"Ich bin der Musikant mit Taschenrechner in der Hand."

torbjorn
Inlägg: 2594
Blev medlem: 12 mars 2009, 20:35
Ort: Sundsvall

Re: Luxor MP22

Inläggav torbjorn » 14 september 2016, 17:03

Schemat ligger redan uppe nu.
När det gäller att ha en separat pentod för raderoscillatorn så kan det ju tänkas att samma bandspelarchassi också var tänkt att göras i en variant utan högtalarförstärkare (i likhet med trådspelarna).
Man kan också se från trådspelartiden att Luxors konstruktörer tydligen inte gillade komplicerade omkopplare mitt inne i förstärkarkedjor, utan föredrog att bygga upp in- och avspelningsförstärkare helt separat. Hellre ett par extra rör än en mer komplicerad omkopplare, långa brumkänsliga ledningar mm.

Trioden i EABC80 har ungefär samma data som ECC83 , dvs hög inre resistans och tänkt för ganska låga anodströmmar, optimerad för att ge hög förstärkning i ett RC-kopplat steg. 6AT6, 6AV6, EBC41/81, trioddelen i ECL86 m fl är också snarlika.

ECC81 är egentligen mer tänkt för HF-ändamål med små kapacitanser osv, för övrigt identiska data med EC92 och ganska lik trioddelarna i ECH81 och andra blandarrör. Och för fullständighets skull kan man väl nämna att ECC82 är tänkt för högre toppströmmar och lågohmiga laster - transformatorkopplade förstärkarsteg, pulskretsar, avböjningsoscillatorer mm i tv, på senare år hörlursförstärkare mm.

Går man långt tillbaka i de indirekt upphettade triodernas historia så kan man se att rördata började gruppera sig kring "ECC83-typ" respektive "ECC82-typ" redan i början-mitten av 30-talet.

ricard
Inlägg: 189
Blev medlem: 11 oktober 2006, 09:33
Ort: Lund
Kontakt:

Re: Luxor MP22

Inläggav ricard » 14 september 2016, 20:33

Tack för schemat och serviceinfon!

Angående ECC81 och ECC83 så har jag noterat att tidiga bandspelare (omkring 1955-1956 och tidigare) ofta har ECC81 i förstärkaren, medan senare har ECC83. Jag har alltid trott att ECC81/82/83 lanserades samtidigt i början på 1950-talet som en familj, men enligt http://www.r-type.org/exhib/aaa0434.htm kom ECC81 (12AT7) 1947, ECC82 1951 (http://www.r-type.org/exhib/aai0081.htm), samt ECC83 1954 (http://www.r-type.org/exhib/aaa0046.htm), så det har säkert med det att göra. Det tog väl några år innan rör av en viss typ nådde så långt att det kom i motsvarande apparatproduktion.

Noggranna trådläsare noterar möjligen att jag listat fel rörtyper på två ställen i första inlägget (ändrat nu): ingångspentoden är EF804 och inte EF86 (den enda andra bandspelare jag känner till med EF804 är de tidiga Tandbergarna med gul eller brun topplåt), och indikatorröret är EM80, ovanligt i bandspelare (men desto vanligare i radioapparater) eftersom den inte kan indikera överstyrning med hjälp av överlappande ljusfält som efterföljartypen EM81 kan. Jag gissar att förklaringen är att EM80 lanserades 1954 (enligt http://www.r-type.org/exhib/aab0151.htm), medan EM81 kom först 1956 (enligt http://www.r-type.org/exhib/aaa0428.htm). I tidiga bandspelare sitter annars ofta den mer passande EM71 (ungefär samma lysbild (dock rund och inte avlång) som EM81, dvs två fält som tydligt överlappar vid överstyrning), t ex hos Tandberg och Grundig.

Det där med flera rör vs. omkopplare för att minimera signalexponeringen för brum och annat skräp syns också på ett par ställen i förstärkaren där kopplingskondensatorer anordnats som genomföringskondensatorer, dvs kondensatorn är intryckt i ett jordat rör, t ex kopplingskondensatorn till ingångssteget. Jag tycker det verkar lite överdrivet, det är ju inte så att hela steget är inbyggt i en skärmburk (även om röret i vanlig ordning har en metalskärm).

(Relaterat: Från den här auktionen: http://www.tradera.com/item/2939/264875544/luxor-parm-9 finns det även en maskin som heter MP32:

MP32-page-parm9.jpg
MP32-page-parm9.jpg (87.71 KiB) Visad 2720 gånger

som ser likadan ut som MP22, men med chassi M302 som jag starkt misstänker är en trehastighetsvariant av MP22. Radiomuseet i Hörby har en MP321 som ser ut att ha ett sådant trehastighetschassi, men i en enklare (och i mitt tycke ganska ful) trälåda.)
"Ich bin der Musikant mit Taschenrechner in der Hand."

torbjorn
Inlägg: 2594
Blev medlem: 12 mars 2009, 20:35
Ort: Sundsvall

Re: Luxor MP22

Inläggav torbjorn » 14 september 2016, 21:29

Det är nog stora likheter mellan verken M302 och M202. Det är samma schema och serviceanvisning för båda verken, det är bara beskrivning och reservdelslista som skiljer. Och det stämmer bra att M302 har tre hastigheter.

ricard
Inlägg: 189
Blev medlem: 11 oktober 2006, 09:33
Ort: Lund
Kontakt:

Re: Luxor MP22

Inläggav ricard » 14 september 2016, 21:51

Intressant att det är samma schema. Det skulle ju innebära att det inte finns någon hastighetsomkopplare till tonkorrektionen, och jag kan heller inte hitta det i schemat, och jag har inte noterat någon på själva chassit heller (jag har dock inte letat nämnvärt heller i och för sig).

Noterar f ö i schemat att diskantelementen är elektrostater, bäst att passa sig för polarisationsspänningen som tas från anodspänningen. Själva drivsignalen tas också från slutrörets anod och inte från utgångstransformatorn; jag antar att det är normalt för den typen av högtalare.

Angående möjligheten att det finns en inbyggnadsvariant utan slutsteg: det sitter en niopolig rörsockelkontakt längst fram till höger på toppdäcket (det finns en till vänster också som förbinder mekanikchassit med resten av maskinen, dvs stoppkontakter och dragmagneter) som är oanvänd. Det finns ingen referens till den på huvudschemat, men på kontaktschemat står det talas om 'Anslutnigspropp, höger', där det går motsvarande signaler som i DIN-kontakten på baksidan, dvs signaler till och från radio.) Min gissning var annars att det var någon anslutning som användes enbart för testning i produktion.
"Ich bin der Musikant mit Taschenrechner in der Hand."

torbjorn
Inlägg: 2594
Blev medlem: 12 mars 2009, 20:35
Ort: Sundsvall

Re: Luxor MP22

Inläggav torbjorn » 15 september 2016, 13:04

Kan det tänkas att det där kontaktdonet till höger på chassiet är det som är ritat som en trepolig kontakt på schemat, till höger om det undre ECC81 ?
För övrigt är det intressant att man har använt en tv-antennkontakt för mikrofoningången.

ricard
Inlägg: 189
Blev medlem: 11 oktober 2006, 09:33
Ort: Lund
Kontakt:

Re: Luxor MP22

Inläggav ricard » 15 september 2016, 17:42

Jag funderade på det, men kontakten på schemat är jag ganska säker är den trepoliga DIN-kontakten på baksidan märkt RADIO.

Pinnumreringen stämmer inte heller, såvida inte Luxor har egen pinnumrering på sina DIN-kontakter. Pinantalet stämmer däremot kanske, om man räknar chassijorden som en egen anslutning. Jag ska kolla nästa gång jag har itu apparaten om pinnumreringen stämmer med novalkontakten.

EDIT: Det är ingen novalkontakt, utan en 7-polig. Och pinnumreringen stämmer med schemats "Anslutningspropp, höger" . Förutom de ovannämnda fyra pinnarna finns två jordanslutningar till (5 och 7), samt på pinne 6 ingången på drivsteget vid inspelning, där mik- och radiosignalerna mixats ihop. Den anslutningspunkten står verken i schemat eller på kontaktskissen utmärkt på något sätt.

Ja, det där med mikrofonkontakten är intressant! I våra dagar är det ju trevligt att de valt en kontakt som fortfarande finns tillgänglig, i motsats till diverse andra skärmade kontakter som är utdöda sedan länge (tänker t ex på tidiga Grundigs 6mm-teleproppar, de tunna telepropparna i tidiga Butobamaskiner, eller den platta kontakten som Luxor använde på trådspelarna).

EDIT: Kvällens övningar gick till att limma några av pertinaxbitarna på baksidan av kontaktpaketet som hade spruckit. Tack vare att mekchassit hyfsat lätt går att lyfta ut är det inte ett jättejobb att komma åt. (Tre muttrar, sen skall dragmagnetanslutningen (7-polig kontakt igen) och tonhuvudkontakten kopplas ur varvid man kan flytta mekchassit lite bakåt så man kommer åt; vill man ta ut det helt får man koppla loss motoranslutningarna (2-polig sockerbit) samt en kontakt till raderhuvudet).

Jag undrar lite varför pertinaxen spruckit. Är det utmattning eller har maskinen tappats vid något tillfälle? Den andra jag har har ju betydligt mer sliten mekanik, men där är inga sprickor på fronten av kontaktpaketet vad jag kan se.
"Ich bin der Musikant mit Taschenrechner in der Hand."


Återgå till "Månadens samlarobjekt"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 0 och 0 gäster