Sveriges radiohistoriska förening

[Anders Widell]

Radio Corporation of America gjorde under 1920 talet en lång rad fina radioapparater – RCA´s chef David Sarnoff insåg kanske först radiomediets otroliga potential. Och för att lyssna krävde han att det fanns mottagare – och sådana gick RCA igång med att tillverka. En tillverkningsmässig fullträff var Radiola III, en apparat som också såldes i Sverige via Svenska Aktiebolaget för Trådlös Telegrafi. RCA fick dock inte rätt till Radiola namnet i Sverige utan här hann Svenska Radiobolagets precis före RCA med att lägga beslag på namnet ”Radiola” och tillverkade under många år sina Radiolor.

Den lilla tvårörsmottagaren Radiola III med sina två WD11 rör i samma brunn har säkert många av er sett eller äger, och oftast är den utrustad med europeiska rör med uppdrivet anodrörben. De som har denna apparat och även haft tur med både hela rör och en fungerande LF transformator vet att den fortfarande är anmärkningsvärt selektiv med sin återkoppling. Den föregicks av Aeriola Senior 1921-22 och har liksom denna ingen vridkondensator utan har såväl variometeravstämning som variometeråterkoppling på samma spole - precis som Luxor Z.
Radiola III gjordes i USA i många hundratusentals ex och är vanlig på samlarmarknader där liksom den dubbelt så stora IIIA som har inbyggt ”slutsteg” med ytterligare två rör.

De Radiola III apparater som såldes i Sverige hade oftast en förlängningsspole som man ställde in via ett skjutbar omkopplare placerad i panelens framkant på platsen där amerikanarna har RCA III logon. Den svenska varianten ser man f.ö. aldrig i USA.
För att på ett annat sätt nå våglängdsanpassning gjordes även en variant med inpluggbar förlängningsspole på sidan, på den högra delen av den bifogare bilden är det en variabel SATT/Telefunkenspole, kanske har någon i föreningen en annan typ av spole. Spoluttaget är i helt klart en fabriksmodifikation och inget hembygge, eftersom jag har sett två identiska

För att nå högtalarstyrka adderade man som nämnts i USA två WD11 slutrör i push-pull, antingen som en separat del eller inbyggd som i RCA IIIA. Westinghouse bedrev dock en parallell utveckling med endast ett slutrör UX120 som var effektivare. Ett foto har nyligen påträffats av RCA historikern Eric Wenaas, som visar denna ”prototyp Radiola 18” som dock aldrig kom till produktion. Däremot tillverkade Westinghouse apparaten i Kanada under namnet Canadian Westinghouse 53 och konkurrenten Canadian General Electric gjorde en liknande modell (93). Montage, utvändig design och spolsystem är synnerligen snarlikt Radiola III och IIIA. Däremot är rörsocklar, LF transformatorer, osv. på dessa två modeller inneslutna i tjära i en plåtburk en ”katakomb”, snarlik RCA-suprarnas 6 rörs ”katakomb” eller Balticblocket. Måttot var att inget skulle vara lätt att reparera om man inte arbetade för RCA!. Bilden till vänster visar en CW 53.

Hälsningar från Skåne /Anders

[Kent]

Jag har också en 4 rörs liknande som denna på eBay nu
Den finns på musét i Ed

http://cgi.ebay.de/Radiola-III-A-RCA-perfect-working-condition_W0QQitemZ160181893938QQihZ006QQcategoryZ19353QQssPageNameZWDVWQQrdZ1QQcmdZViewItem

[Micke]

På den tyska siten kan man inte se avslutade objekt. Men om man tar vägen via ebay.com och skriver i auktionsnumret så ser man auktionen:
http://cgi.ebay.com/ws/eBayISAPI.dll?ViewItem&item=160181893938
Slutpriset blev €292, ca 2750:-